I wanna be me

IMG_5889_Fotor
Kärlek. Pojkvän. Relationer.
Ett ständigt återkommande samtalsämne. En press och längtan som jag tror många känner, jag själv har också varit där. Men på senaste tiden känner jag lite tvärtom. Jag kan inte påstå att jag har tappat mitt hopp om kärlek, jag är bara så rädd. Så rädd för att gå sönder igen, så rädd för att tappa mig själv igen, så rädd för att bli vilse igen. Jag har inget intresse för att se potentiella relationer i varje kille jag har kontakt med, den lusten försvann och den har inte kommit tillbaka.

Jag känner mest en stor, gigantisk snarare, rädsla för att få känslor för någon det kommande året. För om jag får det kommer allt jag drömt om i flera år inte bli detsamma. Jag kommer resa iväg, och då antigen sakna, längta eller vara ledsen, och det är ju inte det jag drömt om. Jag vill resa iväg och känna att ingenting håller mig tillbaka, att saknaden bara är till familj och vänner som man vet kommer finnas kvar som vanligt när det är dags att återvända.

Jag vill resa iväg på mig egen hand och experimentera, vara galen och göra vad precis bara jag vill för att veta vem jag är, var jag hör hemma och vad jag vill. Flera gånger när jag har varit i förhållanden har jag känt att jag hållit tillbaka mig själv och nästan gett upp mig själv för den andra partnerns skull, inte vågat visa vem jag är och vad jag kan göra för vad skulle han tycka? Därför känner jag att det är min tur att vara självisk, och därmed bara ha ytliga relationer tills dess att jag vet vem jag är. have to be me before I can be somebody else’s girlfriend.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *