exposed

Det är en del av er som har frågat och påmint mig om att jag inte har publicerat det ”träningsinlägg” som jag lovat er lite för många gånger. Jag ber om ursäkt för att jag inte hållit mitt löfte, men jag har två anledningar.

Den första är att jag inte har tränat på över en månad. Sen jag lämnade Stockholm har jag inte frivilligt ökat min puls en enda gång och därför känns det fel att publicera det som förespråkar träning så mycket.Den andra anledningen är jag – mitt välmående, min hälsa, mitt tankesätt. Under året har allt bara blivit för mycket för mig och jag har därför gjort ett medvetet val att ta en paus från allt som har pressat mig.

Sanningen är den att jag har kämpat som ett djur både psykiskt och fysiskt för att nå några resultat under hela året, trots att det inte alltid varit helhjärtat så har jag ändå kämpat, och inget händer. Jag tycker det är så himla orättvist och det sätter extrem press på mig. När sommaren närmade sig med stormsteg i mitten på maj beslutade jag mig faktiskt för att ge upp, sluta kämpa efter något jag ändå inte skulle hinna nå i tid. För jag vill också njuta av sommaren, jag vill också festa in på småtimmarna utan att vara stressad över att behöva gå upp sju och träna, jag vill också vara spontan och åka iväg i flera dagar utan att få ångest för att missa ett träningspass, jag vill också äta choklad och godis under myskvällar, jag vill också njuta av en glass på piren, jag vill också kunna stanna på mcdonalds för en lunch och jag vill också ligga och lata mig en hel dag utan ångest.

Därför gjorde jag ett aktivt val att strunta i allt vad kroppshets, träning och nyttig mat innebär hela sommaren. Jag valde att strunta i att jag inte kommer få lika många blickar på mig vid poolen och att jag inte kommer se lika bra ut på strandbilderna för att få njuta av sommaren, släppa pressen och bara vara. Fan klart jag fick ångest och klart det var jobbigt när man bara ville vara sådär skitsnygg i bikini, men jag svalde ångesten och levde ändå.

Men vem vet? Läsåret som kommer kanske jag lyckas gå in helhjärtat utan press och vara hot as fuck till nästa sommar istället. Det viktiga är att det i slutändan gör så jag mår bättre och inte sämre.

Så detta är min nakna sanning. Min ärliga ursäkt.
Marbella 20144

One thought on “exposed

  1. Att du har fokuserat på ditt eget välmående, njutit av sommaren och samlat på dig mängder av härliga minnen är inget du ska be om ursäkt för! Lev nu för fan, så mycket du bara kan, vill och förmår. Det finns tid för allvar och vardag sen. Och du, klyschigt men väl värt att upprepa: vad är viktigast, att njuta av livet med de som står en nära eller få blickar från nån du aldrig någonsin kommer att se igen? Bekräftelse är ju faktiskt inte värt ett shit i jämförelse med upplevelser, äventyr och njutning. Fast jag tror nog att det där bländande, lyckliga leendet löste det där med blickarna åt dig ändå… 🙂

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *