min första mil

I made it. I fucking made it. Igår efter jag skrivit det sista inlägget så knöt jag på mig mina rosa löparskor, tryckte i hörlurarna i öronen och sprang. Jag sprang och sprang och sprang. Jag hade bestämt mig, nu jävlar ska jag klara det. 

Två av mina mål denna sommaren har varit att 1) klara milen och 2) klara milen under timmen. Igår nådde jag båda mina mål. Allt var för en gångs skull på min sida, vädret var precis lagom svalt, jag hade ätit en stabil måltid en sådär 5 timmar innan, jag hade ingen träningsvärk och min benhinna gjorde inte ont. Efter 3 km flyt bestämde jag mig för att testa. ”Tänk inte på tiden felicia, tänk bara på att du ska klara det”, sagt och gjort. 

Tyvärr fick jag än en gång kramp/håll i magen efter 4-5km som gjorde att jag var tvungen att sänka tempot lite men jag slutade aldrig springa. Lyckan när jag sprang ”i mål” på 57 minuter och 15 sekunder och därmed uppnått båda mina mål var så stor! 

Men trots att jag klarade det så tyckte jag nästan det blev lite låntråkigt efter ett tag. Jag gillar 6-8 km-rundorna mest, så kommer nog hålla mig där. 

Gud är bara så glad och stolt över mig själv för att jag faktiskt bestämde mig och sen slutförde det. I made it!!

 

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *